Dags för nya balkongmöbler

Nu har det blivit hög tid att göra något åt min balkong. Den är så otroligt trist att jag knappt vill sitta där. I dagsläget står där någon ful plaststol och ett litet bort som är så vingligt att det tippar om man ställer något på det. Och så kan jag ju inte ha det. Jag vill att man balkong ska vara ett mysigt ställe dit man kan ta med sig lunchen och sitta och äta eller njuta av varma sommarkvällar i goda vänner sällskap. Så nu är det som sagt hög tid att öka mysfaktorn och jag tänker börja med att inhandla nya möbler.

Snygg fåtölj från trademax.se
Snygg fåtölj från trademax.se
Tips från en annan blogg
Jag har en idé om vilken stil jag vill ha och den hittade jag i en annan blogg. Nu är jag inte den som läser Blondinbellas blogg egentligen, men det var faktiskt i ett inlägg där hon skrev om sina nya balkongmöbler som jag fick min inspiration. Jag sökte runt efter möbler till balkongen och kom in där. Så jag får väl tacka Blondinbella för det då. Hon hade beställt sina möbler från Trademax och när jag surfade in där så såg jag att de inte bara har snygga möbler utan också riktigt bra priser. Och hemleverans, så att man får möblerna levererade ända hem. Perfekt ju!

Växter och annat
Förutom nya möbler så tänker jag att jag ska sätta dit lite växter och kanske lite andra prylar som höjer stämningen. Typ ljuslyktor och sådant. Jag vill helst ha en balkong som inte kräver så mycket skötsel så det blir inte så mycket växter, men något vill jag ha i alla fall för att få in lite grönt och lite liv. Jag får väl satsa på något lättskött som inte behöver så mycket uppmärksamhet för att frodas. Vattna går väl an men jag vill inte heller behöva vattna för ofta för det kan hända att jag glömmer och jag vill också kunna ge mig ut med tältet och sova några nätter i skog och mark utan att växterna har vissnat när jag kommer hem. Personalen på någon affär som säljer växter kan säkert hjälpa mig att hitta något bra som passar mig.

Hur många cyklar kan man ha?

Ok jag erkänner, jag har gjort det igen. Köpt ny cykel. Jag har lovat igen och igen att den här är den sista och jag ska aldrig göra det igen. Det räcker väl med en? Och jo det är klart det gör, men det handlar inte om det. En cykel är dörren till nya äventyr och jag vill öppna så många dörrar jag kan.

Men jag har som sagt lovat mig själv och min plånbok att inte köpa fler. Det var cykelmässa i Stockholm i helgen och jag hade lovat att inte gå dit och fingra på de nya hojarna.

Men så i fredags ringde Johan och undrade om jag skulle med på cykelmässan ändå, han skulle ändå ner. Att titta kan väl inte skada, tänkte jag. Men jo det gjorde det. Till mitt försvar köpte jag i alla fall bara EN.

Jag skulle vilja säga att jag ångrar mig, och att jag redan har alldeles för många cyklar hemma i garaget. Två mountainbikes, en modern landsvägscykel och en BMX. Låter det som för många? Icke sa Nicke. De fyller alla sina funktioner i mitt liv. Vissa dagar känner jag för skogsåkning, andra för landsvägshäng och ytterligare andra för hopp och lek i skejtparken.

Ångrar alltså inte ett dugg att jag gick åstad och köpte mig en racer! En riktigt retroracer i fantastiskt fin mintgrön färg från Bianchi. Köpte till en extra bekväm sadel i läder från Brooks. Och så en liten passande skärmmössa att ha när jag leker Tour de France år 1977. Nu är samlingen till slut komplett. Eller?

Besatt av norrsken!

Min kompis Elmer jobbar på flygplatser som driftschef runtom i landet. Och han är även en otroligt skicklig fotograf med flygplan – så klart – som specialitet. Men på senare år har han, möjliggjort av ny teknik, börjat snöa in på norrsken. Han använder Time-lapse för att fånga hur det rör sig över himlen. Helt otroligt vackert är det!

I det här klippet kan man se norrskenet i full aktion. Och det är nästan svårt att tro det man ser, kan det verkligen skimra så i mörkret? Men jag vet att det är på riktigt sedan jag följde med Elmer upp till Abisko förra hösten. Och jag är numera precis som Elmer, besatt! Man kan så klart se norrsken även i Kramfors men det är inte riktigt samma sak, det är större och liksom vildare ju länge norrut man kommer.

Och man kan eventuellt tro att har man väl sett ett norrsken så behöver man inte se det igen, att det är som en sett-värdhet, kul att berätta om men har man sett ett har man sett alla. Det kunde inte vara mer fel. De är så unika norrskenen. Vissa kvällar är det som en vild balettdans, med fyrverkerier och stora dramatiska gester. Andra mer som en återhållsam stråkorkester som vaggar en till sömns medan himlen vakar över en. Och det går inte att förklara skönheten i dem, det måste upplevas på plats. Jag kommer helt enkelt aldrig att tröttna på dem. Och var chans jag får att åka med Elmer norrut tar jag utan eftertanke.

Tydligen så finns det en väldigt stor turistindustri i det här. Välsituerade människor från delar av planeten som ligger långt söderut och aldrig får uppleva dessa magiska fenomen, är beredda att betala enorma summor för att få en förstahandstitt på aurora borealis. Och då är turistnäringen inte sena att anordna dessa temaresor, med tillhörande hundspann, badtunna och grillkvällar under öppen himmel.

I vissa kulturer anses det vara bra för fertiliteten att bevittna detta skådespel, och par från Japan kommer för att förbättra sina odds att bli gravida genom att fullborda sina äktenskap under den färgsprakande natthimlen. Jag vet inte precis om jag tror på det, men man ska inte underskatta suggestionens makt. Tror jag bara tillräckligt hårt och mycket på det, så kommer det till slut att bli så.

Oavsett så är norrskenet en syn för gudar och jag unnar alla att få uppleva det.

En hjälp i löparspåret

Jag är inte den som i vanliga fall förespråkar kosttillskott. Jag tror på att äta en varierad kost där man får i sig alla viktiga vitaminer och mineraler genom att äta nyttiga och naturliga råvaror och äta mat lagad från grunden istället för halvfabrikat med alla onödiga ämnen som de stoppar i. Det finns dock undantag och ett sådant är rödbetsjuice. Nu är ju rödbetsjuice en naturlig sak om man köper en som är ekologisk och 100 % juice (finns bland annat på svensktkosttillskott.se) men i vanliga fall skulle man nog inte hälla i sig en massa rödbetsjuice så man får räkna det som ett kosttillskott ändå.

Vad är rödbetsjuice bra för?
Rödbetan är en ovanligt bra källa till nitrater, och det är just därför den har så bra egenskaper. Nitrat som kosttillskott kan bland annat sänka blodtrycket hos personer med högt blodtryck, men även friska personer kan få positiva effekter av rödbetsjuice – och speciellt om man är löpare. Det är nämligen så att juicen vidgar blodkärlen vilket i sin tur ökar blodgenomströmningen. Rödbetsjuicen tycks också göra mitokondrierna effektivare så att cellerna förbrukar mindre syre i sin energiproduktion. Detta ökar prestationen hos en löpare då man blir snabbare och uthålligare.

Lagom är bäst
Så hur mycket ska man dricka då? I de flesta studier har man använt doser på ca 300 mg rödbetsjuice omkring 2 timmar före träning. Det har dock visat sig att mer är bättre och den optimala nivån motsvarade ca 600 ml rödbetsjuice. Lagom är dock alltid bäst och jag tror att man ska vara försiktig med att hälla i sig för mycket av något, oavsett vad det är. Människans matsmältning är inte gjort för överdrifter och en del blir dessutom rejält dåliga i magen av rödbetsjuice. Man bör helt enkelt tänka att det här kan vara ett komplement till en bra kost, men inget dundermedel som ersätter allt annat.

Kan man inte bara äta rödbetor istället?
Jo, självklart kan man det, men jag vet i alla fall att jag inte äter rödbetor speciellt ofta. Inte så ofta så att det skulle ha någon större effekt, och dessutom är det lättare att få i sig det man behöver i dryck än om man skulle behöva sitta och äta x antal rödbetor två timmar innan träning. Tänk till exempel på en smoothie där du kan mixa olika frukter och snabbt dricka den, gentemot hur det hade varit att sitta och äta frukterna var för sig. När det gäller nitrater så finns de förstås också i annat, som till exempel spenat, ruccola och rabarber, så om man äter nyttigt och får i sig mycket av det man behöver ändå så kanske man inte behöver äta ett kosttillskott. Men faktum kvarstår fortfarande att man vid träning behöver äta en viss mängd av det cirka två timmar innan träningen för att få de positiva egenskaperna, och då är det väldigt enkelt och smidigt att ta sig en shot med rödbetsjuice.

Jag gillar egentligen inte att rekommendera saker på det här viset, men det här är ett litet tips i alla fall och om det låter intressant tycker jag att ni ska läsa på lite mer om ämnet!

Multisport åt alla

Jag blev tipsad för en tid sen av min kompis Johan att testa något som heter multisport. Det är en idrott som handlar om uthållighet och kan innebära att man orienterar, cyklar mountainbike, springer och paddlar kajak. Allt under samma dag! Så namnet multisport är logiskt, även om det låter som någon sorts butikskedja.

Johan har hållit på med det ett par år och pratar energiskt om nya kajaker han skaffat som är otroligt svåra att köra rakt fram med på stilla vatten, men när man är i en fors och det brusar som värst kring en så fullkomligt glider man fram. Han har alltid varit en person som kör på tills resurserna är slut, lyssnar inte så noga på sin kropps nej-signaler. Man brukar ju säga att när man är helt slutkörd har man lika mycket energi kvar att ge. Johan tycker om att ta reda på var den yttersta gränsen går och det är fascinerande att höra hans historier om strapatserna han varit med om. Men så är han byggd som en mindre stridsvagn också.

kajak

Jag tänkte i alla fall att det skulle vara värt att testa, så nästa vecka ska jag iväg för en tävling. Det är en endagstävling för lag. Jag och Johan ska cykla, springa och paddla kanadensare under 6 intensiva timmar, bara med pauser för grenbyten och toalettbesök. Det ska bli himla roligt – och lite läskigt! Men Johan försäkrar mig om att det inte finns någon anledning att oroa sig och jag har inte mycket val än att lita på honom.

I vissa större tävlingar ingår mycket fler grenar såsom ridning, glaciärklättring och forspaddling och då sträcker sig tävlingen över flera dygn. Jag har varken ridit eller klättrat glaciär särskilt mycket i min dag, men vill såklart testa! Det finns även extremare former av multisport – de kallas för Adventure Races. Där ska lagen ta sig mellan fem och tio mil för egen maskin, ibland med olika fordon och man får bara fylla på proviant och annat en gång per dygn. Här gäller det verkligen att hushålla med både krafter och utrustning.

Det känns som om det inte finns några gränser för den här sporten. Och jag tror att den kommer att passa mig som handen i handsken. Och ett bra test om jag verkligen är en överlevare.

Det vore också kul att testa någon av de där spring och simma-tävlingarna, som Ö till ö. Den går i Stockholms skärgård och man tar sig bokstavligen från ö till ö, simmar mellan öarna och springer över de öar man kommer till. Tydligen ska det vara ett av de tuffaste loppen i världen. Det är sju och en halv mil långt, och simningsmomenten är på en mil. Så det är alltså löpning på en och en halv maraton! Kanske inte i år men nästa?

Och först ska jag se till att göra mitt bästa nästa vecka. Och jag får återkomma här på bloggen och berätta mer. Vi får väl se om jag blir fast eller inte. Risken är överhängande.

Att leva med en kamera på huvudet

Nu i helgen har det varit klätterhelg igen. Det känns i fingrar och tår och jag lämnar små kritstreck efter mig vart jag går. Men det var verkligen värt det!

Dessutom testade jag ha en GoPro monterad på min hjälm. En GoPro är en liten kamera som har förvånansvärt hög upplösning, perfekt för actionsporter där det kan vara väldigt krävande för kameramannen att följa med sitt objekt. Den är gjord för att sättas på en hjälm och så filmar den allt som bäraren själv ser, eller i alla fall vänder huvudet mot. Det blir rätt suddigt och rörigt men ibland så lyckas verkligen kameran fånga ögonblicket. Och det kan vara ett bra sätt visa hur utövaren själv upplever ett särskilt häftigt ögonblick, kameran ger tittaren en chans att se det med egna ögon, en bra förberedelse om man själv vill testa senare.

Nu gjorde väl ingen av oss som var med på klätterhelgen något särskilt spektakulärt som är värt att visa upp här på bloggen, men kanske när vi blivit mer vana vid kameran.

Det är rätt kul att se att så många har en kamera på huvudet, när de paddlar, åker skidor eller klättrar. Steget till att göra en egen film om sina äventyr har blivit avsevärt mindre med teknikens utveckling.  Det behövs ingen monsterbudget längre. Bara en kamera på den våghalsigaste du känner och plötsligt har du ett schysst klipp att lägga på YouTube. Samtidigt så känns det lite ledsamt att allt hela tiden måste dokumenteras – som om det inte hade hänt annars.

Att beskriva det man ser

Jag brukar säga att det bästa med Höga kusten är att här får man som både och. Inte bara äventyr och adrenalin. Inte bara sova i tält och se på soluppgångar. Nej här har du det bästa av två världar. Såväl äventyrsgalningar som sjusovare hittar sitt otium här.

Och ofta när man beskriver vår fina plats är det just blandningen som man framhåller och det gör man helt rätt i. Det är kanske inte alltid som kvällstidningarna slår huvudet på spiken när det gäller vilka nyheter som är viktigast just idag och ibland är det väl mycket skvaller i bladet. Men den här bilagan lyckades Aftonbladet verkligen med. När jag läser känner jag mig stolt över vårt vackra landskap.

Det har skrivits många böcker om Höga kusten och skärgården. Det är främst reselitteratur och fotoböcker som visar storslagenheten i naturen. Det har kommit ut ett par deckare också så klart – Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt och Lönndom i Skuleberget av Putte Näslund. Det har inte blivit av att läsa dem än bara. Men snart så!

Något jag däremot lyssnat på är Thomas Ledins skiva som heter just Höga kusten. Den passar väldigt bra i bilen på väg till jobbet i skogen. Jag har inte direkt varit någon Ledin-fantast tidigare men den här skivan slår liksom an en ton i mig som jag inte kan sätta fingret på vad den står för. Minnen kanske. Av människor jag mött och platser jag sett. Det är uppenbart att han varit här och fångat bilder och stämningar. Väl värd att lyssna på!

15-årsjubileum!

I år har Höga kusten varit ett världsarv i 15 år. Med tanke på hur länge det bott folk här – 7 000 år – är det nästan lite märkligt att det inte fått den uppmärksamheten tidigare. Men det är kanske en norrländsk sak, att inte förhäva sig och stå och stoltsera med något sånt där. Men stolta är vi alla fall nu. Och 2006 utökades området och innefattar nu hela Kvarkens skärgård. Sverige har totalt 15 världsarv, men jag måste nog säga att vassast är i alla fall vårt. Falu Gruva och Stockholms Skogskyrkogård i all ära. Min plan är dock att besöka alla våra världsarv för att få uppleva allt det som Sverige har att erbjuda.

Men tillbaka till Höga kusten. Naturen här är helt unik med sina branta klippor, sin vidsträckta skärgård och höga luft. Här hittar du fantastiska vandringsmöjligheter och om ungefär 2 500 år räknar forskarna med att landhöjningen gjort att man torrskodd kan promenera genom skärgården. Undrar just hur det kommer att se ut!
Höga kusten sägs vara ett av våra snabbast växande turistmål. Det känns härligt för en naturälskare som mig att höra. När det som lockar mest är det som redan finns på platsen – havet, himlen, bergen, klipporna och skogen. Det är som en seger för både natur och människa. Hit kommer alla som vill uppleva mer än bara paradgator eller ytterligare ett shoppingcentrum med praktisk parkering.

Jag kommer själv att fira 15-årsjubileet med den flaska björksavsbubbel jag hittade på systemet härom veckan. Den känns liksom passande för tillfället. Jag och två kompisar har sedan länge planerat att vi ska ha en klättringshelg i helgen – inklusive forspaddling, lite jakt och så övernattning högt uppe bland klipporna. Vilken frihetskänsla! Snacka om ett med naturen. Kanske får ta och filma lite också och skicka till tv. Eller så lever vi bara i nuet och struntar i att filma. Nån klok person sa: i din kamera har du bara minnen av sånt du själv inte har upplevt, eftersom du bara stirrade in i din skärm hela tiden istället för att vara närvarande där du var.

Hur som helst – för att göra det hela verkligt högtidligt och tjusigt på lördagskvällen ska vi klättra upp så högt vi kommer på klipporna ovanför Kramfors och skåla för solen när den går ner. Solen som lyser på det viktigaste som finns, som våra barn och barnbarnsbarn ska ta över efter oss när vi alla är borta för länge sen.

Välkommen till Jens blogg!

Stig på, stig på! Ta av dig kängorna och låna ett par innetofflor, det kan vara kallt på golvet här inne på bloggen. Slå dig ner i närmsta fåtölj och läs om mitt liv i naturen och hur viktiga skogen, vattnet och marken är för oss.

Jag som skriver här är Jens Ståhl och jag är jägmästare i grunden. Jag jobbar med att vårda skogen och jag tror på att vi måste värna om vår planet och säger som indianerna på andra sidan atlanten – vi har bara den här jorden till låns av våra barn. Vi har ingen rätt att utarma den och göra illa den.

Den här bloggen handlar om mig och min relation till naturen. Jag har sån tur att jag får vara ute i friska luften varje dag – även när det regnar så klart och det är kanske inte det allra härligaste jämt – och får betalt för det. Som om inte det vore nog så lägger jag största delen av min fritid på att vara outdoors också. Kanske behöver jag väga upp lugnet i skogen med att leva lite farligt. Jag har provat på det mesta inom äventyr – forspaddling, glidflygning, vågsurf, fallskärm – you name it.

En perfekt dag för mig börjar med att jag vaknar i mitt enmanstält i en skyddad sänka och tar mina första stapplande morgonsteg upp på en höjd och kan blicka ut över nejden när solen tar sig upp över horisonten. Då känner jag mig som en del av hela alltet och väldigt levande. Resten av dagen är fylld med strapatser och utmaningar. Jag grillar en kanin jag själv fångat och flått. Äter blåbär och lingon från buskarna runtomkring och paddlar sedan ner för en fors med branta fall som tar mig hemåt igen.
Jag hoppas att den här bloggen kan inspirera dig till att ha en sån dag på egen hand!