Att beskriva det man ser

Jag brukar säga att det bästa med Höga kusten är att här får man som både och. Inte bara äventyr och adrenalin. Inte bara sova i tält och se på soluppgångar. Nej här har du det bästa av två världar. Såväl äventyrsgalningar som sjusovare hittar sitt otium här.

Och ofta när man beskriver vår fina plats är det just blandningen som man framhåller och det gör man helt rätt i. Det är kanske inte alltid som kvällstidningarna slår huvudet på spiken när det gäller vilka nyheter som är viktigast just idag och ibland är det väl mycket skvaller i bladet. Men den här bilagan lyckades Aftonbladet verkligen med. När jag läser känner jag mig stolt över vårt vackra landskap.

Det har skrivits många böcker om Höga kusten och skärgården. Det är främst reselitteratur och fotoböcker som visar storslagenheten i naturen. Det har kommit ut ett par deckare också så klart – Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt och Lönndom i Skuleberget av Putte Näslund. Det har inte blivit av att läsa dem än bara. Men snart så!

Något jag däremot lyssnat på är Thomas Ledins skiva som heter just Höga kusten. Den passar väldigt bra i bilen på väg till jobbet i skogen. Jag har inte direkt varit någon Ledin-fantast tidigare men den här skivan slår liksom an en ton i mig som jag inte kan sätta fingret på vad den står för. Minnen kanske. Av människor jag mött och platser jag sett. Det är uppenbart att han varit här och fångat bilder och stämningar. Väl värd att lyssna på!

15-årsjubileum!

I år har Höga kusten varit ett världsarv i 15 år. Med tanke på hur länge det bott folk här – 7 000 år – är det nästan lite märkligt att det inte fått den uppmärksamheten tidigare. Men det är kanske en norrländsk sak, att inte förhäva sig och stå och stoltsera med något sånt där. Men stolta är vi alla fall nu. Och 2006 utökades området och innefattar nu hela Kvarkens skärgård. Sverige har totalt 15 världsarv, men jag måste nog säga att vassast är i alla fall vårt. Falu Gruva och Stockholms Skogskyrkogård i all ära. Min plan är dock att besöka alla våra världsarv för att få uppleva allt det som Sverige har att erbjuda.

Men tillbaka till Höga kusten. Naturen här är helt unik med sina branta klippor, sin vidsträckta skärgård och höga luft. Här hittar du fantastiska vandringsmöjligheter och om ungefär 2 500 år räknar forskarna med att landhöjningen gjort att man torrskodd kan promenera genom skärgården. Undrar just hur det kommer att se ut!
Höga kusten sägs vara ett av våra snabbast växande turistmål. Det känns härligt för en naturälskare som mig att höra. När det som lockar mest är det som redan finns på platsen – havet, himlen, bergen, klipporna och skogen. Det är som en seger för både natur och människa. Hit kommer alla som vill uppleva mer än bara paradgator eller ytterligare ett shoppingcentrum med praktisk parkering.

Jag kommer själv att fira 15-årsjubileet med den flaska björksavsbubbel jag hittade på systemet härom veckan. Den känns liksom passande för tillfället. Jag och två kompisar har sedan länge planerat att vi ska ha en klättringshelg i helgen – inklusive forspaddling, lite jakt och så övernattning högt uppe bland klipporna. Vilken frihetskänsla! Snacka om ett med naturen. Kanske får ta och filma lite också och skicka till tv. Eller så lever vi bara i nuet och struntar i att filma. Nån klok person sa: i din kamera har du bara minnen av sånt du själv inte har upplevt, eftersom du bara stirrade in i din skärm hela tiden istället för att vara närvarande där du var.

Hur som helst – för att göra det hela verkligt högtidligt och tjusigt på lördagskvällen ska vi klättra upp så högt vi kommer på klipporna ovanför Kramfors och skåla för solen när den går ner. Solen som lyser på det viktigaste som finns, som våra barn och barnbarnsbarn ska ta över efter oss när vi alla är borta för länge sen.

Välkommen till Jens blogg!

Stig på, stig på! Ta av dig kängorna och låna ett par innetofflor, det kan vara kallt på golvet här inne på bloggen. Slå dig ner i närmsta fåtölj och läs om mitt liv i naturen och hur viktiga skogen, vattnet och marken är för oss.

Jag som skriver här är Jens Ståhl och jag är jägmästare i grunden. Jag jobbar med att vårda skogen och jag tror på att vi måste värna om vår planet och säger som indianerna på andra sidan atlanten – vi har bara den här jorden till låns av våra barn. Vi har ingen rätt att utarma den och göra illa den.

Den här bloggen handlar om mig och min relation till naturen. Jag har sån tur att jag får vara ute i friska luften varje dag – även när det regnar så klart och det är kanske inte det allra härligaste jämt – och får betalt för det. Som om inte det vore nog så lägger jag största delen av min fritid på att vara outdoors också. Kanske behöver jag väga upp lugnet i skogen med att leva lite farligt. Jag har provat på det mesta inom äventyr – forspaddling, glidflygning, vågsurf, fallskärm – you name it.

En perfekt dag för mig börjar med att jag vaknar i mitt enmanstält i en skyddad sänka och tar mina första stapplande morgonsteg upp på en höjd och kan blicka ut över nejden när solen tar sig upp över horisonten. Då känner jag mig som en del av hela alltet och väldigt levande. Resten av dagen är fylld med strapatser och utmaningar. Jag grillar en kanin jag själv fångat och flått. Äter blåbär och lingon från buskarna runtomkring och paddlar sedan ner för en fors med branta fall som tar mig hemåt igen.
Jag hoppas att den här bloggen kan inspirera dig till att ha en sån dag på egen hand!