Att beskriva det man ser

Jag brukar säga att det bästa med Höga kusten är att här får man som både och. Inte bara äventyr och adrenalin. Inte bara sova i tält och se på soluppgångar. Nej här har du det bästa av två världar. Såväl äventyrsgalningar som sjusovare hittar sitt otium här.

Och ofta när man beskriver vår fina plats är det just blandningen som man framhåller och det gör man helt rätt i. Det är kanske inte alltid som kvällstidningarna slår huvudet på spiken när det gäller vilka nyheter som är viktigast just idag och ibland är det väl mycket skvaller i bladet. Men den här bilagan lyckades Aftonbladet verkligen med. När jag läser känner jag mig stolt över vårt vackra landskap.

Det har skrivits många böcker om Höga kusten och skärgården. Det är främst reselitteratur och fotoböcker som visar storslagenheten i naturen. Det har kommit ut ett par deckare också så klart – Prästens lilla flicka av Susan Casserfelt och Lönndom i Skuleberget av Putte Näslund. Det har inte blivit av att läsa dem än bara. Men snart så!

Något jag däremot lyssnat på är Thomas Ledins skiva som heter just Höga kusten. Den passar väldigt bra i bilen på väg till jobbet i skogen. Jag har inte direkt varit någon Ledin-fantast tidigare men den här skivan slår liksom an en ton i mig som jag inte kan sätta fingret på vad den står för. Minnen kanske. Av människor jag mött och platser jag sett. Det är uppenbart att han varit här och fångat bilder och stämningar. Väl värd att lyssna på!

One thought on “Att beskriva det man ser”

  1. Tycker verkligen du ska lyssna mer på Ledin! Gillar du den skivan lär du tycka om det mesta andra han gör – karln är ju en nationalklenod!

    /Janne

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *